Max fokuserar på utveckling med fötterna på jorden

Den ödmjuka och mycket spelskickliga Max Persson har redan gjort landslagsdebut.

Vi tar oss till västkusten och ner till Helsingborg. I deras akademi hittar vi Max, Max Persson. Han är inte den första i släkten att tillhöra det anrika laget, pappas kusin Nicklas ”Liatorparn” Persson som assisterade Michael Hansson segermålet i Champions League mot italienska Inter under 2000. Tänk om det kan bli ytterligare en älmhultare som gör det inom en snar framtid.

Max började sin fotbollskarriär hos våra kommunvänner Liatorps IF, han spelade där som knatte fram till trettonårsåldern och trivdes mycket bra i föreningen. När han sedan började högstadiet blev det naturligt att flytta in till Älmhult för att spela boll.

- LEIF är en fantastisk förening med väldigt bra förutsättningar för unga, menar Max och fortsätter, när jag sedan började högstadiet och satsningen ökade föll valet naturligt på Älmhult.

Han kom snabbt in i laget eftersom han redan kände många av spelarna sedan tidigare. För Max var det en bra miljö för att bli en ännu bättre fotbollsspelare. Han tog klivet upp i seniorlaget under säsongen 2021 för att senare flytta till Helsingborg och HIF.

Som vi alla såg under tiden i Älmhult var det inte minst hans speluppfattning med det öppnande passningsspelet och tekniken som tog innermittfältaren till spel i storklubben.

- Jag spelar i P17-laget och har även varit med både träning och match i P19 under våren, säger Max och utvecklar:

- Vi har spelat en fin fotboll och säsongen har varit bra hittills, trots att poängutdelningen varit dålig. Till hösten hoppas vi kunna vara med i toppstriden.

Men att flytta till en akademi är en omställning och att tillhöra en så stor och klassisk förening som Helsingborgs IF. De är erkända för sin akademi och att fostra duktiga spelare hela vägen till Allsvenskan och vidare.

- Det har varit en stor omställning, men jag trivs väldigt bra både med staden och klubben. Jag har verkligen blivit bra omhändertagen av alla här. Man märker att det är en storklubb och hur viktig den är för hela staden, säger han.

Det är tydligt hur Max gillar processen att alltid fokusera på utvecklingen. Trots att den utvecklingen redan lett väldigt långt har han fötterna på jorden.

- Men det är såklart upp till mig själv hur långt jag kan nå. Det är inte någon annan som kommer göra jobbet åt mig, poängterar Max.

Individuellt är det både de fotbollsmässiga och fysiska delarna som han vässat i spelet det senaste året. Så pass att det lett till matchspel i den blågula tröjan.

- Mitt största fotbollsminne är landslagsdebuten mot Belgien. SM-finalen mot AIK ifjol är stor också, även om det blev förlust.

Att ta på sig landslagströjan och representera Sverige i Future Team har varit en dröm sedan knattetiden.

- Man lär sig mycket och att få spela med de bästa spelarna runtom i Sverige och mäta sig internationellt. Det går lite snabbare i allt och alla spelarna är väldigt duktiga, säger han.

Just nu är han mitt i förberedelserna inför nästa veckas Gothia Cup. HIF kommer att spela Puma Trophy för elitakademierna.

- Det känns bra, hela denna vecka är det mycket fokus på träningar inför cupen. Vi åker dit med målet att vinna och spela fin fotboll. Tre tuffa gruppmatcher, men vi vet hur bra vi kan vara och då kan vi slå vilket lag som helst, avslutar han.

Efter en lång och framgångsrik karriär, skulle du kunna tänka dig att spela för Älmhult igen?

- Jag har alltid tyckt om att gå ut och spela på Älmekulla, så absolut hade jag kunnat tänka mig det i framtiden.

Vid pennan, Claes Moberg